|
Morgan Boy´s, ja vilka är vi...
Jag heter Emma Boy och har hållt på med hästar konstant sedan -94, jag startade min karriär på Hista ridskola mellan Mariefred och Stallarholmen vid 7 års ålder. Sedan vandrade jag så småningom vidare till Ekelunds ridskola i Mariefred ett par svängar och sedan blev det egen häst på heltid...
Jag har gått kurser i Natural Horsemanship.
Ridit flera omgångar på ridskola med hopp och dressyr.
Ca år 06-07 började jag intressera mig inom western och då åka på tävligar.
Reiningkurs (utan häst) på Long Valley Ranch 2008.
Intresserad av friskvård och hälsa på häst, så som foder, stretching, muskler osv...
Gått kursen "Hästar och Hästhållning" som Länsstyrelsen annordnar.
Medlem i Svenska MorganHäst Föreningen start 2010.
Medlem i Amerikan Morganhorse of Sweden start 2010.
Jag ser hästen som en vän inget man skall tjäna pengar på eller bara ha för status, för mig är det en otroligt passionerad varelse som man bara inte kan låta bli att älska!
Min styrka inom hästvärlden är mitt tålamod, min öppenhet att lära hela tiden, mitt lugn, min entusiasm att ta tag och lösa "problem", därav att jag tycker om att fixa till de som andra kan kalla "problemhästar" men som jag ser som "individer som kommit fel i livet", min passion för lugn och sammansatt ridning där hästen skall vara med i ridningen lika villigt som jag!
MIN HISTORIA
Under tiden jag gick på ridskolan hade jag kompisar och mammas kompisar som hade hästar man fick hjälpa till med och rida men...
min allra första egna häst fick jag runt 1999, han var en foderhäst, Russ/New Forest blandning, en envis liten polle vid namn Fingal, "kallad Killis". Honom hade jag väldigt roligt med, han var en otroligt pigg och listig 28 åring! Jag var så överlycklig att äntligen få en "egen" häst, men... mamma gav oss bara en häst, vi ville ju ha sadel, fint shabrak, fint träns, fina benskydd...ja, allt som de på ridskolan hadde! Man inte då, vi fick en häst, några borstar och ett gamalt träns och grimma...ingen sadel inga fina benskydd och remmar här och där! Jag var rasande på mon kära mor men det var bara till och rida barbacka och tro det eller ej...det gick! När jag tänker tillbaks på det i dag så tror jag knappt det var sant, vi for över åkrar i tok gallopp, hoppade och klättrade, red dressyr osv...det skulle jag aldrig våga igen...haha! Han var hos oss ett-två år sedan bestämde ägaren att han skulle få vandra över till andra sidan då han hade astma och denna hade förrvärrats.
Sedan hade jag en shettis och en nordsvensk/skettis på foder, runt 2001. Shettisen körde vi och blandrasen red vi. Cento hette skettisen, en busig, bitig och livfull en! Fjoppe hette blandrasen, han såg ut som en mini nordis, så läcker! Han var lika envis och tjurig som en skettis, men stark som en nordis, så här lärde jag mig både att sitta kvar och att rida!!
Skickar en varm hälsning till Cento som fortfarande är i livet, men Fjoppe har nu vandrat över till andra sidan!
Sedan kom Gussan till oss, en travare. Vi var två ägare på henne och hon var ett yrväder i sig! Mamma blev nu lite skraj för att det skulle hända oss barn något så den andra ägaren fick köpa ut våran del ur henne, Gussan lever än i dag och har bytt ägare en än gång och har hunnit med att bli mamma på äldre dagar också! Grattis!
Nu kom en paint blandning, Charlie! Han var en av mina stora favoriter!!! Han var busig, med glimten i ögat, en liten prins. Honom hade vi först på foder och efter något år ville mamma köpa ut honom för vi hade utbildat honom och ville nu fortsätta, han var en kille med stor potensial inom det mesta. Men ägaren ville inte sälja till rätt pris så då lämnade vi tillbaks honom, tyvärr säger jag för han betydde mycket för mig! Har ingen aning om vad Charlie gör i dag, man hoppas han har ett underbart liv!
Under tiden vi hade Charlie så kom min kommande egna häst Janyk. En polsk fullblodsarab med mycket fina gener! Honom ägde vi, så honom skulle de inte ta så lätt ifrån mig! Janyk lämnade ingen oberörd, han hade en sådan personlighet att ingen gick oberörd från honom! Han var underbar, när det bara var jag som red Janyk och jag blev så stor att jag flyttade hemifrån ville mamma sälja Janyk, så det var bara köpa honom eller så skulle han få ny ägare...Jag köpte honom! Han var min tills för ett par år sedan då han tyvärr fick ett fästingbett och fick elischias och jag gjorde allt som stod i min makt att rädda honom men medisinen tog ej och tillslut fick jag ta det värsta beslut jag någonsin tagit...så nu springer han på det oändligt gröna ängarna!
Innan jag han köpa Janyk så hade vi en häst till, en travare, som startat men alltid hoppade i första kurvan. Det var en busig och glad 4 årig som kallades Prinsessan! Henne red vi in och fick många lärorika timmar med. Men sedan lämnade vi tillbaks henne då vi tyvärr inte hade tid att ta hand om både henne och Janyk.
Efter Janyk sa jag till mig själv att vänta 1-2 år och spara lite pengar så jag kunde köpa mg en ny häst och komma ikapp ekonomiskt igen... men jag kunde inte vara utan detta magnifika djur, så jag hjäpte till och red en häst i stallet där jag stod med Janyk som heter Celeste (det är hon som står med Spike i dag också), hon är en fantastisk häst!
När jag ridit henne ett tag blev jag förfrågad om jag inte ville ta en fullblodsarab vid namn Canela på foder ett tag, hon var inte riden alls knapt på två år och hon hade mest blivit skogsriden de senase tio åren. Jag såg det som en utmaning och sa ja! Och det ångrar jag inte! Några pengar lyckades jag ju inte spara, men det var det värt. Canela var det fart på vill jag lova! Och vi red och red och tränade och tränade, vid detta laget har jag börjat söka mig mer och mer åt en egen ridstil som jag känner mig trygg med och den hjälpte verkligen att ta an Canela. En blandning mellan western, NH, och avslappnat lungt och sansat med focus på att hästen skall vilja det som jag vill, inget tvång. Jag red till Canela och sedan ville ägaren sälja henne till mig, men jag tyckte priset var för högt och jag hade inte råd så hon blev i stället såld till en familj utanför Södertälje. Jag hoppas hon får det bra där och jag skickar här en hälsning och tackar Canela för den underbara tid vi hade tillsammans!
Nu var jag ju hästlös igen...då fick Celeste rycka in igen och vara stödhäst åt mig och så skulle jag spara pengar igen då till en egen kuse! Sedan hade Celestes ägare en avkomma som jag red ett tag, Sweetie. Men jag blev gravid och blev tvungen att sluta för vågade inte riskera bebisen. Sen kom min lilla son Loke till världen, 2 augusti 2009. Men så träffade Celestes fodervärd Cathrine en tjej som heter Ingela Isetoft, hon driver en uppfödning av Morganhästar utanför Eskilstuna,Ice Morgans, och Cathrin frågar om hon har några föl tillsalu... Ja, så klart, hon hade en pärla kvar från årets föl och Cathrine skyndar hem och berättar att vi skall åka och kolla på Morganföl...Ja ha tänkte jag, spännande, men jag skall inte köpa någon, bara kolla! Vi åkte och hem kom jag med en Morganhingst...: Ice Golde Spirit " Spike ". Allt kändes så rätt, så jag slog till! Så nu har jag en Morganhingst född 27 april 2009 och nu har jag all framtid framför mig med honom! Tack Cathrine för att du inte gav dig och drog med mig till Ingela! Jag har inte ångrat mig än...! Fortsättning följer...
|
Några av de hästar jag haft genom åren:
Ice Golden Spirit
Jag vill säga TACK till alla hästar
jag haft och fått hjälpa till
med och ägarna så klart,
ni har alla givit mig så mycket! |
